lördag 5 april 2014

Äntligen på plats

Jag skulle kunna skriva en hel bok om de första dagarna här om jag orkade, men det gör jag inte, så jag får sammanfatta lite. För den som inte orkar läsa (I don't blame you), finns det bilder att titta på längre ner.

Flygresan gick relativt snabbt och smidigt. Jag måste dock ha sett rätt så vilsen ut, för vart jag än gick hade jag folk som hjälpte mig, log snällt mot mig, småpratade för att få tiden att gå eller till och med följde mig dit jag skulle (!) och då var jag inte ens i Japan än. Jag var lite nervös inför att landa i Turkiet (att vara halvgrek har gett mig lite fördomar om landet, tyvärr) men alla var jättetrevliga! Lade dock märke till att på minst 9/10 av välkomstskyltarna vid gaten stod det "Mr. Mohammed" på... hehe. I alla fall.

Träffade Misaki i Kyoto och gick ut för att äta gyoza och ramen... typ det bästa som hänt mig under de närmsta två dagarna. Bodde sedan hos henne i två dagar i hennes pyttelilla, söta lägenhet och vägrade lämna kotatsun (ett bord med ett element under + filt över) för det är SÅ GALET KALLT I JAPANSKA HEM. mer om det senare*. Jag måste köpa med mig en sådan tillbaka till Sverige, frågan är bara hur jag får med mig den...

*Senare.
Jag vet att Japaner är sämst i världen på isolering, men jag trodde bara det gällde skolor! Jag har alltid undrat varför japanska täcken är ca 15cm tjocka (skojar inte), men efter att ha frusit mig igenom en hel natt trots 15cm-täcket plus en enorm filt så förstår jag helt plötsligt varför. (Och varför Misaki valde att sova under kotatsun...grr.) Hur svårt ska det vara att göra väggar som är lite mer än 3 cm betong och tunna englasfönster?

Så har vi det där med lokalsinnet. Jag hittar fortfarande inte mellan galleriorna i min egen stad, så hur jag lyckats klara mig från att gå vilse här hittills är ett mysterium. Men det kommer nog. I och för sig har folk nästan flockats runt mig för att hjälpa mig med instruktioner och vägbeskrivningar, så jag kanske inte behöver oroa mig så mycket, haha...

Folk verkar i allmänhet mer öppna för utlänningar än jag är van vid? Kanske för att det är högsäsong för gaijins (utlänningar). Jag har hittills fått grönt te-godis av en gammal man på tunnelbanan, inte blivit utstirrad för att jag är blek och har blont hår (jag däremot har stirrat... japanska killar är inte särskilt snygga, men igår såg jag en så snygg kille att jag nästan tappade det jag höll i (>////<)' jag tror tiden stod stilla en stund där.), som sagt blivit hjälpt av jättemånga samtidigt, och jag har inte blivit frågad om jag kan vara med på bild med någon (än)!  Och ingen har frågat om de får röra min bleka hud lol.

Nej nu orkar jag inte mer, jag måste utforska mitt hus (jag bor ensam... i ett share house.) och nu orkar du ändå inte läsa mer. Bilder!


 photo IMG_4068_zps15fe4cca.jpg
 photo IMG_4075_zps21746b99.jpg
 photo IMG_4091_zps56c31d32.jpg
 photo IMG_4112_zpsa88f580a.jpg


beeeeen :3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar