onsdag 9 april 2014

shigatsu kokonoka

Mitt största nöje under tåg/bussresor är att titta på folk och gissa hur deras liv ser ut, eller har sett ut. När jag träffar en ny människa brukar jag kunna få en relativt korrekt bild av vad det är för person jag precis har hälsat på; intressen, arbete, personlighet, etc. Såklart försökte jag här också, av ren vana, men... det går inte. Jag kan inte se igenom en enda person. Det är som att alla är massproducerade porslinsdockor, utan någon som helst personlighet. Jag kan inte ens se om de är trötta eller ej (om de inte somnat på tåget, vilket är ganska vanligt) och det är jättefrustrerande. Hur kan man gömma sig så väl? Jag antar att det japanska ordspråket "spiken som sticker upp, hamras ner" passar lite för bra in på det japanska samhället. Även ungdomar som klär upp sig för att sticka ut, ser ut som en i mängden. Trots lösfransar, cirkellinser och rosa hår.

Första skoldagen idag i alla fall. Såklart gick jag vilse, även om jag varit där en gång förut... Nu vet jag vart det ligger i alla fall; raksträcka från Kyoto Station så nu ska det vara omöjligt att gå vilse. Jag var så orolig att jag inte skulle hitta någon att prata med, men alla var jättetrevliga och pratsamma så jag kunde pusta ut, haha. 1/4 av min klass är svenskar >_> men jag har inte vågat prata med någon av dem....än.


 photo 20140407_085457_zps7ef0e16f.jpg

söt ahah<3

2 kommentarer:

  1. Måste vara riktigt annorlunda från Sverige där man kan stå ut från mängden på så många olika sätt.

    Hoppas det går bra för dig i skolan och på proven, Gambatte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen! Och det är både bra och dåligt~

      Taack, än så länge går det bra ^_^

      Radera