torsdag 17 april 2014

umarekawaru

Jag har varit borta i två veckor nu och jag börjar känna mig lite som hemma. Jag kom snabbt in i vardagsrutinerna; vakna klockan sju, ut och springa, hem och träna lite styrka, duscha. Se på anime medan jag äter frukost, ta en kopp maccha och göra läxan samt repetera gårdagens lektion. Tvätta/diska/laga mat, för att sedan ta tåget till skolan kl 12:15, framme 13:15. Slutar 16:45, går på stan, handlar det jag behöver, hemma runt 19:00... och myser med en kopp maccha framför datorn. Jag skulle nog kunna leva såhär ett bra tag, tror jag ♥ Mina matvanor har blivit mycket bättre, lever i princip bara på fisk och grönsaker... och nikuman. Mitt supermarket har frysta nikuman, bara att mikra och så är det klart... jag är rädd att risken att jag blir tjock på dessa är väldigt stor... men det är ju så gooott. Dock har jag ej hittat några som är godare än mina än, hehe.

Tappade bort mig helt så fort jag började tänka på nikuman OTL

Alltså, varje kväll exakt klockan 23:00 är det någon eller några som spelar en melodi på trumpet här utanför. Och var 15:e minut, varje dag, hela dygnet, hör jag sirener. Tydligen bor jag väldigt nära ett sjukhus, så det förklarar saken. Mellan varje ambulans så kommer det två tåg som åker åt vardera håll. Bor ca 20m från tågspåren så jag bara väntar på den dagen jag verkligheten fusionerar med mina drömmar och jag tror att jag blir överkörd av ett tåg.

Jag älskar att folk är så vänliga här, att jag inte behöver trycka mig längs husväggarna eller kasta mig ut i gatan för att folk inte vill se sig för, vänstertrafik gäller också för gångtrafikanter. Jag älskar att jag får höra "chou kirei!" (så himla vacker!) varje dag från folk på gatorna, jag älskar att vart jag än går så ser jag så vackra miljöer, även mitt i stan... att gå under körsbärsträden när blombladen faller mot ansiktet. Att jag är anonym (även om jag sticker ut), jag behöver inte tänka på vem som ser mig den dagen, om jag gör bort mig, går vilse...

Men så kommer jag hem efter skolan, och jag är helt ensam. Jag är rädd att jag kommer sitta fast som ett klistermärke på mina vänner när jag är hemma igen, för att ta igen all kärlek och närhet som inte finns här borta ♥


 photo 2014-04-17-11-55-24_deco_zps14afd973.jpg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar